Det börjar med bråk
Europeiska unionen är en fördragsbunden union mellan 27 europeiska stater och det mest långtgående överstatliga samarbetet i världen.
Men historien börjar inte här, den börjar med ett krig. Ja, eller flera krig snarare. Utan att veckla in sig i en historieföreläsning á la SO-lärare så kan man väl säga att Frankrike och Tyskland har en historia av att vilja slå på varandra, hårt och ofta. Efter andra världskriget blev det mer aktuellt än någonsin att försöka förhindra fler krig i Europa (och för att minska hotet från sovjet) så 1952 bildades embryot till dagens EU, genom den Europeiska kol och stålgemenskapen. Medlemmar blev Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland. Det är oklart om någon frågade Östtyskland, men gissningsvis inte, eftersom de råkade skriva på medlemskap i COMECON (tyvärr inte samma roliga sak som COMICON) Själva tillkomsten skedde genom att medlemmarna signerade ett fördrag baserat på Schumandeklarationen, som deklarerades offentligt den 9 maj 1950 (senare känt som Europadagen, även känt som dagen efter min födelsedag)
Schumandeklarationen är en colab (är det fortfarande vad de coola kidsen säger) mellan Robert Schuman och Jean Monnet (båda fransmän) som i sin tur tog credit för Paul Reuters (en tjänsteman vid det franska utrikesdepartementets) jobb. Han blev säkert jätteglad... Schumans idé var att den fransk-tyska kol- och stålproduktionen skulle underställas en hög myndighet, med befogenhet att fatta bindande beslut för de ingående staterna.
Även andra europeiska stater utöver Frankrike och Västtyskland skulle få delta i samarbetet. Kol- och stålgemenskapen skulle, enligt Schuman, utgöra en ”grundval för ekonomisk utveckling som ett första steg mot en europeisk federation”.
Schumanfördraget skrevs med en bindningstid på 50 år (ungefär lika länge som Telias abonnemang) och löpte ut 2020. Det fanns redan 1954 lite tankar om att man skulle bilda en försvarsgemenskap, men än så länge har det inte blivit av. Var man lite less på krig kanske?
Samarbetet gick uppenbarligen rätt ok, för i juni 1955 träffades alla medlemmars utrikesministrar i Messina (varför hålls aldrig några möten på t.ex. Grönland egentligen?) och man tog fram ett förslag om en ekonomisk gemenskap, komplett med institutioner, lite som ett försök till Europas förenta stater. Uppdraget att skriva ett fördrag kring saken gick till en belgare vid namn Spaak (vilket bevisar att Belgien kan producera mer än grymt gott öl och pommes frites). Det hela ledde till att man så småningom den 25 mars 1957 kom att signera ett fördrag för den nya gemenskapen, Romfördraget (gissa själv vart det skrevs under) som trädde i kraft 1 januari 1958.
Romfördraget är egentligen smeknamnet på Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG-fördraget), Här hade man frångått tanken på ett militärt samarbete och la istället krutet på en ekonomisk gemenskap med en tullunion samt med fokus på den fria rörligheten för de 4 stora (varor, tjänster, kapital och arbetstagare) Fördraget la också grunden för gemensamma konkurrensregler och viss harmonisering av medlemsstaternas lagar. Fördraget banade även vägen för en gemensam jordbrukspolitik och en gemensam transportpolitik, samt viss gemensam ekonomisk politik och socialpolitik.
I samband med att Romfördraget trädde i kraft sattes också en deadline för när samtliga handelshinder mellan de (då 6) medlemsländerna skulle vara finito (12 år) Nu gjordes vissa ändringar in gemenskapens struktur. Istället för en hög myndighet skapades kommissionen, parlamentet (garanterat tråkigare än tv4:s variant), ministerrådet och domstolen (icke att sammanblandas med Europadomstolen, säg fel och en jurist kommer att himla med ögonen passivt aggressivt och slå dig med en linjal på fingrarna)
Som det kanske märks la detta fördrag på riktigt grunden för det EU som vi alla känner idag, det kanske också var här som den förvirrande skapelsen som EU för mig alltid varit uppstod. För redan här framkom medlemsländernas en smula federalistisk tanke sig in, vilken än i dag finns med FEU (Fördraget om Europeiska unionen) artikel 1.
“Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt “
Atomer, atomer, atomer
I samband med undertecknandet av Romfördraget undertecknades även EURATOM-fördraget, ett fördrag som både är och inte är en del av det som vi idag kallar EU. Eftersom atomklyvning är mer eller mindre jätteläskigt är det bra om det sker i fredligt syfte verkar man ha tänk och därför inrättat EURATOM. Tanken bakom fördraget är hursomhelst att
främja forskning och spridning av teknisk information,
fastställa enhetliga säkerhetsnormer för att skydda allmänheten och arbetstagarna,
underlätta forskning,
se till att kärnmaterial för civilt bruk inte används för andra ändamål, exempelvis militära.
Summan av kardemumman är med andra ord att se till att stärka kompetensen kring kärnkraft och att se till att man inom gemenskapen har vissa standarder för säkerheten och att material tänkt att användas för civilt bruk inte används för att spränga saker i luften.
Swinging sixties
Med kriget i bagageluckan och blicken riktad framåt rörde sig världen in i det glada 60:talet där imaginära handelsmurar revs och fysiska murar byggdes (jag nämner inga namn men jag pratar om dig Berlin) Den mur som revs var grundandet av EFTA (Europeiska frihandelssammanslutningen) som grundades för att underlätta för fri handel och ekonomiskt myspys mellan Danmark, Norge, Portugal, Sverige, Schweiz, Storbritannien och Österrike. År 2020 består resten av Efta av Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.
För EU:s del kom det ekonomiska samarbetet att fördjupas ännu mer i och med att man 30 juli 1962 äntligen kunde enas om den första gemensamma jordbrukspolitiken, där EEG gemensamt skulle ta befälet över livsmedelsproduktionen, men först 1966 (efter att en viss fransk president tjurat färdigt)kunde vad som sedan skulle bli känt som Luxemburgkompromissen signeras.
Apropå det där med atomfusion fusion så är också Fusionsfördraget (pappahumor delux) undertecknande den 8 april 1965 värt att nämna, i och med denna kom sammanslagningen av de tre gemenskapernas verkställande organ (Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Euratom) att bli verklighet genom fördragets undertecknande i Bryssel och dess ikraftträdande den 1 juli 1967. Från och med nu kommer Europeiska gemenskaperna att ha ett enda administrativt organ (kommissionen) och ett enda verkställande organ (rådet).
Fortsättning följer......
Kommentarer